Vård och omsorg vid demenssjukdom
För att lyfta fram goda exempel på hur man kan arbeta med demenssjuka bjöd GR och nätverket för demens- sjuksköterskor in till en inspirationskonferens den 20 april.
Sjukdomen är en av våra största folksjukdomar och eftersom den är starkt åldersrelaterad och vi lever längre ökar antalet demenssjuka konstant. Konferensen arrangerades av GR och nätverket för demenssjuksköterskor, och intresset för dagen var stort.
Marie Berg, äldreboendechef Mölndals Stad, hälsade deltagarna välkomna och framhöll hur viktigt det är att hitta individen bakom diagnosen — ett tema som hela dagen fokuserade på.
Ulla Höjgård
Socialstyrelsen har arbetat fram nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom, och den slutliga versionen kommer att finnas tillgänglig i mitten av maj. Ulla Höjgård har lett arbetet med att ta fram riktlinjerna. — Det är inga lagändringar vi har gjort utan rekommendationer till dem som arbetar med demenssjuka, och stöd till dem som beslutar hur resurser ska fördelas inom vården, berättade hon.
Rekommendationerna är av tre olika typer: vad som bör eller kan göras, vad som inte bör göras och om fortsatt forskning på området. Mycket handlar om att ge en personcentrerad omvårdnad. — Det är klart att det kommer kosta men om vi kan lindra symptomen och arbeta förebyggande så jämnar det ut sig i slutet, sa Ulla.
Inge Dahlenborg
Därefter pratade Inge Dahlenborg, som arbetar i ett demensteam inom primärvården i södra VG-regionen, om att leva med demenssjukdom ur ett vardagspers- pektiv. Hon berättade om en demenssjuk man som älskar orientering, och där personalen har använt olika orienteringssymboler för att förenkla och uppmärksamma hans hjälpmedel.
— Det går inte bara att komma med en massa nya hjälpmedel, det finns en person bakom sjukdomen och det går att personanpassa hjälpmedlen så att de kan fortsätta leva ett värdigt liv, tyckte Inge Dahlenborg.
Hon visade ett klipp från filmen "Alzheimers vals", där en demenssjuk man berättar att han har rätt mycket kvar i huvudet, men han får inte ut det!— Det är det vi måste fokusera på, det som finns kvar, sa Inge.
Eftermiddagen innehöll ett mängd seminarier och här presenteras ett urval av dessa.
Två demenssjuksköterskor och en FoU-handledare från Blekinge berättade om hur de arbetar med demenssjuksköterskor som följeslagare i vård- och omsorgsprocessen. Tanken är att följeslagaren ska vara med under hela processen, från det första mötet och vidare genom utredning och i kontakten med anhöriga.
Mats Wennstig, Bodil Lindeberg och Göran Holst
— Ambitionen är att vi ska ta ett samlat grepp för att skapa kontinuitet, och samtidigt vara lite gränsöverskridande mellan primärvården och kommunen, berättade Mats Wennstig, demenssjuksköterska.
Men han sa också att en stor utmaning ligger i bristen på tid, det blir fler och fler att hinna med och följa upp.
Den palliativa vårdfilosofin
Solbogårdens Demenscenter i Strömstad höll i ett seminarium och berättade om hur de arbetar efter den palliativa vårdfilosofin. Den bygger på de fyra hörnstenarna teamarbete, kommunikation och relation, symptomkontroll och närståendestöd.
Katharina Törnblad, Helen Mattsson och Trine Johansson
— Det började med att vi ifrågasatte vårt arbetssätt och varför vi hade så många olika avdelningar som jobbade var för sig, vi ville skapa en gemensam arbetsplats för att öka tryggheten hos de boende, sa Trine Johansson, Silviasjuksköterska och enhetschef för Solbohöjdens dagverksamhet och hemvårdsteam.
Därefter genomfördes förändringar med personalrotation mellan avdelningarna, inga låsta dörrar och miljöer anpassade för personer med demenssjukdom.
— Det har inte varit enkelt att genomföra förändringarna, det krävs tydliga riktlinjer från ledningen, sa Trine.
Helen Mattson, aktivitetssamordnare på Solbohöjden och utsedd till årets undersköterska 2008, pratade om sitt arbete med att inspirera och motivera personalen.
— Jag möter en del motstånd, och frustrationen ligger ofta hos personalen, men det gäller bara att driva på för det handlar ju om att göra dagarna meningsfulla för våra vårdtagare, säger hon.
Bemötande istället för medicinI Tynnered satsar man på bemötande istället för medicin, och all personal som vårdar demenssjuka utbildas i bemötande.
De har ett dygnsschema för varje boende där de redovisar när olika symptom yttrar sig och hur de bemöter det.
Ann-Sofie O´Dwyer
— Vi vill kunna se eventuella mönster i deras beteende och också vilka åtgärder som sätts in, det ska inte bara vara medicin så fort någon blir aggressiv, säger Ann-Sofie O´Dwyer, Silviasyster i Tynnered. De arbetar mycket med taktilmassage, reminiscens och lugn musik som alternativ till behovsmedicin.
Helle Wijk, Marie Berg
Sist ut för dagen var Helle Wijk, docent vid Sahlgrenska Akademin och utbildningsansvarig på Svenskt demenscentrum. För att de sprida de nationella riktlinjerna som har tagits fram av Socialstyrelsen kommer Svenskt demenscentrum ut med en populärversion av riktlinjerna, samt en webbutbildning — Demens ABC.
— Vi vill att det ska vara så lättillgängligt som möjligt så att riktlinjerna verkligen sprids. Materialet kostar ingenting förutom er tid, sa Helle. Avslutningsvis tackade Bo Petterson, ordförande för GR:s sociala styrgrupp, för en inspirerande dag, och påpekade hur viktigt det är att få med politikerna i detta arbete.
— Det har varit en väldigt givande dag, man har fått nya tankar och det krävs att någon driver på detta arbete. Jag tyckte det var intressant att höra om olika hjälpmedel för demenssjuka och jag blev förvånad över att det är så mycket lättare för somatiskt sjuka att få hjälpmedel än för demenssjuka, sa Ann-Marie Gidlund, politiker Ale kommun.
Ann-Marie Gidlund, David Hanaeus
— Vi jobbar väldigt bra med demenssjuka i Strömstad, det har jag känt när jag har lyssnat här idag. Men det var intressant att höra om de nationella riktlinjerna, man undrar ju varför det inte har funnits tidigare, sa David Hanaeus, biståndshandläggare Strömstads kommun.
Anne-Christin Engwall
— Jag känner en slags bekräftelse på att vi är på rätt väg nu, jag har jobbat med detta i många år. Det viktigaste tycker jag är att inte glömma bort de anhöriga i detta, de måste få stöd och kunskap för att lära sig att bemöta sjukdomen, sa Anne-Christin Engwall, demenssjuksköterska Kungälv.
— Det är svårt att dra alla över en kant när man jobbar med demenssjuka, och hitta sätt som passar alla. Det viktigaste är att se individen och verkligen tänka på bemötandet, men det har varit en bra dag med mycket tänkvärt, sa Eva Jacobson, habiliteringspersonal på Mariaträffen i Majorna.
Eva Jacobson
